Följande är Wikipedias beskrivning av camping:

”Camping är en variant av turism där man bor i tält, husvagn, husbil, stugby eller liknande, men inte på hotell, vandrarhem eller under bar himmel. Vanligen färdas campingturisten med motorfordon, cykel, eller båt. … En campare definieras alltså snarare utifrån den mobila boendeformen än var campingen genomförs”

I takt med att campingbranschen åter igen blivit trendig är det kanske många som undrar vad som utmärker en campare, för visst finns det fördomar även mot campare runt om i landet. Speciellt i huvudstäderna har det kanske till och med funnits visst förakt mot campare och campingar. Men för de allra flesta är camping en livsstil – ingen nödlösning.

Många kanske tänker att campare inte haft råd att åka utomlands, men det är långt ifrån sanningen. Bilden av Pappa Rudolf som försöker pruta på utlandsresan i Sunnes Sommar då de inte har råd och får se sig åkandes i en husvagn istället för att ligga vid poolen och lapa sol i Grekland gjorde nog att många fick fel bild av dessa inhemska turister. För spanar du på vägarna runt om i landet är det garanterat inga billiga fordon du kommer stöta på. Det rullar husbilar och husvagnar i alla prisklasser. Allt ifrån några hundratusen kronor upp till miljonen.

Fullfjädrade hem på hjul som har allt du kan tänka dig. Många av dem har mer prylar än vad du har i din ordinarie lägenhet. Att satsa mot en halv miljon är alltså inget ovanligt för en camping familj. Den inhandlas också ofta innan man ens hunnit sova på en camping. För en resa jorden runt behöver man inte ens göra den investeringen. Tänk dig själv hur många hotellnätter och flygresor du skulle få för en halvmiljon kronor. Detta är exakt vad jag menar, när jag hävdar att folk har fel bild av vem en campare faktiskt är. Det är en livsstil. Ingen paniklösning i sista sekunden. Den som investerar i en husbil eller husvagn vill ofta själv ha kontroll på schemat och de utmaningar man ställs inför. En väldigt stark och medveten person helt enkelt. Man kanske inte vill bli uppassad på en all inclusive anläggning eller inrätta sig i ett led. Gillar man inte detta upplägg kanske man inte är en campare.

Ute på en liten mindre camping i Sverige i somras mötte jag Anita. Hon var 45 år och hade alltid fascinerats av människors vilja att campa. Hela hennes uppväxt hade präglats av camping. Hon sa själv att hon aldrig trots det aldrig blivit frälst själv av själva campandet. För att försöka förstå vad det var som lockade är hon ute på en campingturné runt om i Sverige för att träffa alla erfarna rävar och förstå deras kärlek till livet i en husbil.

En annan person jag träffade var Erika som haft husvagn i 20 år. I nästan hälften av dom åren har hon vart långliggare på campingen. De hade hittat sitt smultronställe och kände att dom inte behövde åka runt en massa när dem enligt dem själva hittat deras idyll. Enligt henne är det gemenskapen som lockar. Alla långliggare har blivit goda vänner och ses år efter år. Vissa umgås dem även med bortom camping, lika intressen och samma syn på livet i allmänhet förde dem samman.

När jag frågade Erika hur det var att leva det enkla livet på en camping utbrast hon i skratt. Enligt henne hade dem allt med sig. Till och med dubbla uppsättningar så det inte skulle gå någon nöd. Inte fylldes husvagnen till brädden för det.

Compact living är något hon tränat på i 20 år -det gällde bara hitta ett system så man visste var allt ligger. ”Allt har sin plats” menar Erika. En annan anledning till deras dubbla uppsättning av allt var just att kunna hjälpa andra. Inte sällan kommer det någon närliggande som glömt packa ned något. Allt ifrån huvudvärkstablett till köksredskap lånas mellan långliggarna. Det enda som hon specifikt kom och tänka på som inte efterfrågades var vinöppnare – ”tydligen är det vinboxar som gällde inom området” skrattar Erika. Det största skillnaden med att bo på en camping och hemma i lägenheten var avsaknaden av TV. Erika poängterar snabbt att detta dock är av egen fri vilja. Hon vill ta varje chans att koppla bort sig själv från vardagsstressen och det uppkopplade livet hemma i storstaden.

Senare på kvällen mötte jag paret Nilsson från Småland. Dem är inne på sin fjärde säsong och ganska nya inom området. Tidigare har dem kört runt med husbilen i flera år och bott på olika ställen över hela landet, men efter ett besök på denna camping var de så förälskade att dem var tvungna att återkomma. Det bästa med husvagn är enligt dem att man kan åka runt på så många ställen under så kort tid. Bestämma sina egna tider och färdvägar. Paret kände sig mycket nöjda när de berättade att dem fått se Sverige från alla sin bästa sida. Paret Nilsson betonar även dem, de kravlösa lyxen som campinglivet medför. Att bara ta ett glas vin, njuta av en bra bok, gott sällskap med likasinnade människor står med andra ord högt på deras lista.

Till skillnad från Anita, hade paret Nilsson faktiskt en tv i husvagnen. Den används dock bara när det är dåligt väder. Gemensamt för alla campinggäster jag träffade är att de verkade glada över att allt fler människor väljer att campa och utforska naturen.

Efter alla möten mindes jag känslan jag hade i kroppen. Så mycket gemenskap och värme bland människorna. Så mycket välmående på en liten yta. Långa grillkvällar med nyfunna vänner, inte bara svenska utan även nya vänskaper från hela Europa. I det tillfället minns jag att jag försökte komma på vad som skulle kunna vara dåligt med en livsstil som denna. Men jag hittade inget.

Vad är dina fördomar mot campare? Har du själv råkat ut för några? Har du vackra minnen du vill dela? Kommentera nedanför.